3 dagen nykter

Japp.....
Detta e 3.e dagen nykter.
Kommer skriva mest om nu hur jag klarar mig utan alkoholen. Det är det som mest kommer ta upp mitt liv ett bra tag framöver "/
Kommer gå till beroendeenheten 3 ggr i veckan och få antabus.
Satt upp ett mål att vara nykter i 6 månader, kommer antagligen öka på det efter ett tag till 1 år om inte mer.
Men det vill jag inte tänka på för då får jag panik.
Även satt upp målet om inga krog besök på minst 1 år.
inte äta typ såser som e gjorda på vin (även om alkoholen e borta så triggar det jävligt lätt) kan inte känna smak av nån alkoholdryck eller lukt på ett tag för då kommer verkligen allt krascha.

Känns konstigt för nu kan jag verkligen inte dricka. För när jag väl dricker, kommer jag upp i höga mängder och med antabus i kroppen kommer jag bli extremt dålig och hamnar på sjukhus. I dom mängder jag kan komma upp i så finns det risk för att hjärtat lägger av, och jag vill inte dö.
Så nu kan jag inte fly undan allt med alkohol.
Nu måste jag möta all min skräck öga mot öga.

Ska prata med min behandlare på fredag om hur jag kan hantera stress på bästa sätt. För jag flydde undan all stress med alkohol och nu har jag små panik för hur jag ska klara stress utan alkohol.

Samtidigt som jag är panikslagen och livrädd nu för framtiden så är jag ändå stolt över mitt beslut att söka hjälp ännu en gång.
Fått en jättebra beroendekontakt, och vi gjorde vårdplan och tog blodprover redan idag på första mötet.
Hon verkar vara väldigt snäll och förstående.

Ska börja gå på AA möten också. Det är jag rädd för, men samtidigt hoppas jag verkligen på att jag kan få bra tips om hur andra hanterar allt.
Beställt boken anonyma alkoholister från bibloteket också.
Jag tycker inte jag är alkoholist, jag självmedicinerade bara.
men tydligen ingår det i alkoholism eller nått sånt sa dom.

Dom skulle nog ioförsig inte ge mig antabus 3 ggr i veckan om dom tyckte att jag inte var alkoholist efter dom hört vad jag berättade, inte fan vet jag.......men jag blockerar ut det.
Vet jag ens nått om mig själv egentligen?
Det gör ont i mig när jag hör ordet alkoholist.
Dom sa att jag var det redan för över 1 år sen men jag blockerar ut det.
Vill inte Vill inte ;(
Hört av andra att när man accepterar att man är alkoholist kommer man till ett nytt "plan" och man får det lättare att hantera allt och kan ibland ta emot hjälp och tips bättre.

Nykter Alkoholist......När jag hör ordet och läser det nu när jag skrivit det så känner jag bara avsky mot mig själv att jag hamnade här.
Att jag inte klarat av sen jag va 17 att hantera saker utan alkohol. idag är jag 22. Det är 5 år med självmedicinering av alkohol.
Visst jag kan erkänna att jag är beroende av alkohol. Men jag självmedicinerar ju bara.....

Vad kommer hända om jag nån dag accepterar att dom kallar mig alkoholist?
Kan verkligen inte komma på vad som skulle kunna hända.

Jag är rädd för den bittra sanningen.
Rädd för det nyktra livet.
Rädd för hur jag kommer må nu på ett tag.
Suget som göra att jag blir arg på 2 sekunder.
Ångesten över att inte kunna fly med fylla.
Och alla dessa jävla humör svägningar. Ena stunden gråter jag, andra stunden skrattar jag.

Mest rädd är jag för att jag inte kommer klara det, eller för att hantera livet utan alkohol att jag kommer vända mig till mr razorblade igen, som inte har hälsat på mina armar och handleder på över 10 månader.

Hur ska jag hantera ångesten?
Visst jag har ju ångestdämpande, men ska be om ett läkarsamtal för att få någon starkare medicin utskriven om jag ska kunna hantera den ångest som kommer komma när jag insett helt att jag inte kommer kunna fly från verkligheten och livet. Utan måste möta allt nykter.

Fuck....jag är livrädd!